Det hade blivit riktig höst plötsligt, från en dag till en annan.
Som vi hade saknat Liam. Och så STOR han såg ut i kroppen, jämfört med Gabriel.
Men det hade inte gått någon nöd på honom, han hade umgåtts med mormor och Lennart när jag och Sam var borta.
Fina blommoroch kort.
Första bilden på oss alla fyra. Så trött jag ser ut, men glad, och med ruffsigt hår :) Liams ansiktsuttryck säger allt :)
I mormors famn för första gången.
Första natten hemma.
Händerna var fortfarande lite skrynkliga :)
Och kinderna fortfarande lite ludna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar