Jag har tänkt att köpa en potta att presentera för Liam. Igår när han var utan blöja en stund så råkade han kissa på golvet och han blev helt förtvivlad så kanske att han skulle tycka det var kul att få testa att sitta på pottan...
Igårkväll var det en ''shooting'' som hände precis i närheten, i kommunhuset. En man gick in där och sköt vilt omkring sig och dödade 3 människor när de hade möte. En vän till oss var där (Liams fadders/gudfars mamma) men hon klarade sig tack vare att en annan man knuffade henne ur vägen och så dog den mannen istället. Usch så hemskt! Tydligen hade mannen hotats med att bli vräkt för att han hade ''ohygieniska förhållanden'' på sin tomt, och så slog det slint i huvudet på honom..
Inte så konstigt att jag känner mig mest bekväm med att hålla mig o Liam hemma mest under dagen, man vet liksom aldrig vad som kan hända eller var någonstans. Trots att både Sam o jag har varsitt vapen inlåst i garderoben och mer laglig rätt till självförsvar här än i Sverige så känner jag mig MER osäker här borta. För alla andra har ju också rätt till vapen, precis som en själv. Och man vet aldrig när det slår slint på nån som har verkat normal hittills. Jag upplever att fler människor är villiga till att hjälpa en här, men samtidigt att fler skulle vara potentiellt villiga till att skada. I Sverige känns det lite mer som att man är osynlig för främlingar, de är mer likgiltiga inför en. Här borta så finns det en större skala tycker jag, både uppåt o neråt. Både på gott o ont såklart...
Här borta är det namn o bild på den misstänke som alltid basuneras ut redan från start. Bra på ett sätt men kanske inte så kul om den råkar vara osyldig (vilket i och för sig inte är fallet här), bara lite annorlunda jämfört med i Sverige. Inga handdukar över huvudet på tidningsbilderna när man förs in i rättssalen här inte ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar